Alex Persson

Du som för några dagar knackade på – vad ville du? Jag har kollat upp dig och bilen som du kommit i och vet var du är skriven och vad du heter.

Någon gång under senare våren / strax innan sommaren och några månader senare, dvs för bara någon vecka sedan var det en man (två olika vid olika tillfällen), med till synes utländsk bakgrund och med all säkerhet inte är granne med oss (då vi har bra kontakt inom vår trappuppgång) tagit sig in i vårt trapphus (som inte har någon portkod, men däremot en porttelefon som aldrig ringt till mig iaf), och ringt på vår dörr, väntat en stund och senare tagit hissen ner igen utan att knacka på hos andra grannar eller annat. Den senare besökaren verkar också ha tagit en bild på namnskylten.

Vill bara ha detta dokumenterat här. Vi såg dig och har alla signalement nedskrivna.

Då männen gick direkt ur portens huvudentré till sina bilar som parkerades vid porten och efter att ha vänt på ett annorlunda ställe på vägen (om man är local så vet man vägarna ut från området där vi bor) åkt härifrån har vi även kollat upp bilarna av lite billigare modeller och som är privatägda.

My home is my castle och även om någon ringer på är det upp till mig att välja att antingen öppna eller inte. Valet är enkelt – väntar jag inte på dig så kommer du att få gå.

För att lyckas med det som ingen annan lyckats med tidigare behöver man göra något annorlunda – något som sticker ut. Det har vi alltid fått lära oss. Samtidigt är det väldigt många som inte tycker om de som går sin egen väg och gör saker på ett sätt som sticker ut för mycket.

Thinking outside the box är nyckeln till framgång som så många tror, men jag håller inte med.

Det viktigaste är enligt mig att först utforska ramarna och visa att man kan följa de ramarna som finns och först när det är avklarat kan man ta steget utanför boxen.

Om man tar steget för snabbt kommer det inte att accepteras av samhället som högst sannolikt kommer att följa de normer som är uppsatta, man är då dömd till att att antingen straffas eller klassas som en uppkomling.

Visar man däremot att man känner till ramarna, men samtidigt kan tänka i relation till dessa ramar kommer man att lyckas på sikt.

Vill ni ha exempel? Att komma in på en ny arbetsplats som ung chef kan uppfattas av många äldre som en annorlunda karriärsstege med fördomar om att man lyckats skaffa sig titeln lite för snabbt eller på ett obefogat sätt, vilket kan resultera i ovilja att följa chefen som ledaren. Om man däremot som ung chef visar att man kan relatera till de rådande stegen som man tar för att uppnå liknande framgång och vara ödmjuk för dessa ramar eller faktumet att den övriga personalen beaktar dessa regler kan man då leda och samtidigt behålla det annorlunda tänket som gjorde personen till ung chef från början.

Håller du inte med? Våga tänka annorlunda, men relatera alltid till det som accepteras av medmänniskor…

Kärlek och respekt.

Te! Har på sistone druckit så mycket av den varma drycken att jag är helt besatt av kulturen, växten, framtagningen av smaker och blandningar osv.

Det ska vi ge till publiken på sikt i form av en exklusiv butik online, men än så länge kan vi börja med själva ordet, så det finns en hel del frågor om stavningen.

Till svenskan kom ordet från engelskan, som fått sitt ord från holländskan, som hade det direkt från Xiamen. I vardagssvenska påträffas flera olika stavningar, bland annat “the”, “té“, “tea“, “tee”, “thé”, “thee”, “thée”. Dock är te den enda accepterade stavningen enligt Svenska akademien.

Dag 5 och resan fortsatte. Nu var vi rätt slitna efter så många nya intryck och så många mil. Många skratt och gott sällskap höll oss vid liv och vi var hungriga efter mer upplevelser.

Vi vaknade extra tidigt – vid 06:00 för att redan vid 08:00 vara i bilen och ta oss cirka 4 timmar bort till Heidelberg – ett ställe som varken Vicky och hennes sambo eller vi hade besökt tidigare. Eftersom resan tog en bra stund så lyckades alla i bilen somna förutom mig då som körde på. Ganska lugna vägar utan trafik och det gick ganska smidigt att ta oss hela vägen ner.

Just nu minns jag inte så mycket av Heidelberg och är tvungen att kika på bilderna i mobilen – vad gjorde vi där egentligen?

Jo, vi såg slottet, vi promenerade upp och ner och ja, vi åt. Det vanliga man brukar göra på semestern fast nu har vi upplevt så många vackra vyer på vägen (jag iaf, de andra sov bort det mesta hehe).

Jag älskar friheten i roadtrips då man kan stanna och åka vart och när som helst – det var riktigt länge sedan som vi gjorde en bra road trip och ja, förutom Tyskland kvarstår en bra roadtrip med Katya till Norge – jag skulle vilja visa henne norska fjordvärlden – typ Geiranger fjordarna. Det får vi göra med vår nästa bil då kanske, även om Audi Quattro är exakt det man behöver på en sådan resa.

Nåväl, back to Germany…

Natten innan resan sov vi inte heller då vi råkade parkera bilen precis utanför fönstret och preciiis utanför ett riktigt stökigt studentboende där folk sprang omkring och smällde spritflaskor och söp till typ 04:30 på morgonen. Trots totalt lugnt område så var de stunderna riktigt stökiga och skrek till varandra och kastade cyklarna. Jag som var orolig för bilen tittade ut stup i kvarten och kunde knappt sova… Ja, ibland är det bra att inte se bilen och bara sluta bry sig – vad har man försäkringar till för anyway? Justja – tillbaka till Heidelberg-resan…

På vägen tillbaka började det regna – rejält. Vi lyckades se Romantic Route och några slott på vägen innan det blev helt mörkt och direkt när första molnet täckte över oss och solen var inte längre synlig så åkte vi in i något skogsområde med riktigt krokiga vägar så jag kände mig som en riktig rallyförare. Någon halvtimme senare kom vi ut på autobahn och regnmängden ökade. Jag kröp i 100 km/h medan andra sov – igen. Otroligt! Körde jag för lugnt? Vi kom hem vid 23:00 och var heeeeelt slut.