Alltså, varje sommar, när man hunit vila ut från årets alla projekt så blir man ju lite rastlös. Vad gör man då? Jo, man hittar på nya projekt.

I 8-10 år har jag velat springa Jämtlandstriangeln och iår fick jag faktiskt chansen att göra det. Jag har planerat hur man skulle springa det, vilka pauser, vad att ha med sig, hur man ska bila upp och ner, vad man ska äta och hur man ska sova på vägen. Men samtidigt förstår jag att 47km i 3-5-gradig regn och blåst är inte en drömsemester direkt, om än valdigt utmanande. Så härmed får jag väl manifestera för mig själv att jag släpper den idén som plågat mig i alla dessa år. Kanske gör jag det ändå, men inte ensam, inte sent på säsongen och inte i regn.

:)