Alex Persson

Jag har skaffat mig en rätt udda hobby. Eller rättare sagt intresse aka tidsfördriv.

Eftersom jag bor nära en flygplats ser jag ofta hur flygplan lyfter och landar – direkt från soffan. Jag ser det direkt från soffan alltså, och inte att flygplan lyfter från den ;). Det får en att tänka på flygplan i allmänhet. Ni vet, den där romantiska känslan om att kunna flyga.

Det faktumet att jag är flygplansintresserad gör inte saken enklare. Nyfikenheten om vart planet är på väg gör sitt också. Men det slutar inte där…

Jag har genom tiderna både sett alla avsnitt av Haverikomissionen och alla “scary landings” och “cockpit view approch” videos på Youtube – nördat mig in i det minsta kring flyg och allt relaterat. Exempelvis denna video är kul att se.

Och allt ovan har nu resulterat i att:

Så snart jag ser ett flygplan eller har tid över slår upp appen Flightradar24 och kikar på vart planet är på väg och kikar på hur trafiken i luften ser ut.

En ännu roligare sysselsättning är att medan man flyger med Norwegian (eftersom de har free wifi ombord) försöka hitta flygplan som flyger nära ens egna plan med hjälp av Flightradar och se dem genom fönstret.

Hur många har gjort det? Det är ändå rätt coolt att se ett annat flygplan med 2-4000fots avstånd som flyger i motsatt riktning

https://www.alexpersson.se/blogg/wp-content/uploads/2019/01/img_7643-1.mov

Jag har på sistone lagt till ytterligare en grej till det hela och det är att skanna flygtrafiken vid någon flygplats i världen via Flightradar24 och försöka följa radiotrafiken via LiveATC.com som låter en lyssna på live flygtrafikledning och alla flygplan som kommunicerar vid avgång eller approach på en flygplats. Rätt coolt ändå!

Det roliga är att man med tiden börjar förstå vad de säger och med lite googlande kan man lära sig ett och annat begrepp som hörs i radion.

Samtidigt inser man att det händer ändå grejor uppe i luften. Här till exempel ser man att några jaktflygplan startade från Linköping samtidigt som man själv flög förbi dem på väg från Köpenhamn till Arlanda.

Eller varför inte kika på Arlanda och Skavsta trafiken under stormen Alfrida som härjade nyligen. Otroligt nog så har flygen gått som vanligt men man kunde tydligt se att de kämpade rejält! Intressant att ingen media typ Aftonbladet eller Expressen noterat detta som en liten men ändå nyhet.

Enligt Skavstas flygplats har ett av Ryanairs flyg skickats vidare från Skavsta till Arlanda av oklar anledning men troligtvis pga dåligt väder.

Där på Arlanda har man släppt av passagerarna men dagen efter skulle ju flyget vidare med passagerarna från Skavsta igen, vilket gjorde att man skulle flyga från Arlanda till Skavsta samma natt med galna vädret.

Jag vaknade av att det blåste rejält och kunde inte somma. Har till och med kollat våra utemöbler på balkongen och om dessa har blåst bort. Samtidigt passade jag på att kika in i appen. Vad såg jag då? Jo, stackars Ryanair plan som cirkulerade utanför Skavsta och försökte landa flera gånger innan det gav upp och flög tillbaka till Arlanda.

Så här sitter jag och tänker: borde jag bli en air traffic controller istället för business controller? ;)

Hade det inte varit en utdöende yrkeskategori hade jag nog övervägt det. Snart är dessa personer automatiserade och yrket kommer inte behövas i lika stor utsträckning som förr.

Ok. I must confess. Fram till att jag fyllde 30 har jag varit flygrädd. Eller ja, rättare sagt känt mig obekväm med att flyga, för det har jag ändå gjort och fram till att jag fyllt 30 har besökt ett 20-tal länder, mest i Europa, men även varit i New York och New Delhi. Ja, jag har också flygit inrikes i Indien med deras lokala low-cost flygbolag – en upplevelse i sig. Så det är inte så att jag har tagit färjan istället för att flyga när jag skulle över Atlanten, men ändå…

I skrivande stund är vi på väg att landa i Stockholm och har börjat nedstigningen. Jag sitter på plats 19F och har därmed utsikt över högra vingen då jag sitter vid fönstret.

Det är inte alltid jag självmant valt platsen vid fönstret. Långt ifrån. Jag har snarare suttit i mitten av planet och vid gången – mest för att det inte skakar lika mycket men också eftersom jag vid en nödlandning skulle ha en möjlighet att snabbt ta mig ut över vingarna. Det finns andra fördelar som att exempelvis bättre känsla för planets rotationer när det lyfter eller svänger i luften – man blir då mindre påverkad av just själva vibrationer under flygningen.

Efter att ha flygit en del och när jag just nu har 6 flygningar under de senaste 2,5 veckorna har jag nu börjat njuta av flygturerna. Det är en enorm avslappning och en chans till att lära sig något nytt (läsa) eller fundera kring saker man gjort, gör just nu och ska göra.

Så har det naturligtvis inte alltid varit. Jag har alltid varit intresserad av flygplanens konstruktion samt av en konstig anledning även flygolyckorna. När jag flög kunde jag lyssna på alla ljud som planet gav ifrån sig, läste om flygplansmodellerna som jag skulle flyga med och deras olycksstatistik och ja, även haft ritualer som att kliva in i flygplanet med högerfoten först (ok, det hände två gånger :) ).

Jag har lärt mig att det farligaste momentet är när planet går över från en V1 till en V2 fas och kaptenen beslutar om att lyfta eller inte samtidigt som att hastigheten är över 250km/h, landningsbanan är nästan slut och planet är fulltankat, dvs en god scenario för en explosion om man skulle tveka eller avbryta starten.

När planet väl lyfter är det en massa saker som händer men allt sker i en viss ordning vilket gör det enkelt att se om det avviker från det vanliga mönstret. Vissa saker hör man (hjulen åker in, klaffarna dras in) och vissa känner man (man svänger eller avslutar stigningen genom att plana ut).

Dörrarna till planet stängs. Bagageutrymmet låses. Rutschkanorna aktiveras. Kaptenen välkomnar ombord (detta görs oftast för att passagerarna ska känna igen rösten som vid en eventuell nödsituation skulle känna igen kaptenens röst som då ger order om nästa steg). Säkerhetsgenomgång. Kontroll av bälten. Samtidigt sker troligtvis en push back. När planet är redo att accelerera tänds lamporna för säkerhetsbältet på, av och på igen som en signal till flygvärdinnorna. Planet drar iväg och lyfter. Några minuter sedan vid 10000 fot släpper kaptenen iväg flygvärdinnorna osv osv osv tills man börjar landa igen. Samma sak varje gång.

Det finns ingen anledning till oro. De har övat och gjort det tusen gånger. En flygolycka är mer dramatisk av den anledningen att man vet i förväg att man ska dö (medan man närmar sig marken och faller fritt) men är inte värre än en bilkrock med dödlig utgång. Sannolikheten för det är mycket lägre dock så det är lugnt att flyga.

En annan sak som jag insåg är att man kanske inte är rädd för själva flygningen utan att man är rädd för att man inte ser vad som händer där framme i cockpiten och vart vi är på väg vid en plötslig stigning eller annan manöver. Att inte veta och inte ha kontrollen är det som gör en rädd. Men så snart man litar på de som kör antingen taxibilen eller flyger planet så känns allt mycket bättre. Det är nog det som gjort det mycket enklare för mig.

Jag skulle vara oerhört glad om detta kunde hjälpa någon, även om det bara är en person.

🛩