Första bil – kul tanke. Köpa en begagnad hos privatperson – för osäkert. Köpa nytt – för dyrt och oftast ingen bra affär pga värdetappet första åren. Köpa i Sverige – för lätt. Och dyrt. Och det finns dåligt utbud. Och inte lika spännande.

Alternativ? Bilimport från Tyskland. Därav min resa. Till Tyskland och tillbaka genom Danmark. En resa som minst sagt var en upplevelse. Nedan en kort berättelse.

;

Modell?

Vilket märke ska man ha, vilken modell, år, motor, innehåll… Det i sig är en djungel. Jag bestämde mig för en Mini Cooper. En modell som verkar hålla sitt andrahandsvärde, ej hunnit gå för mycket, prisvärd och kan innehålla bra features samt vara relativt säker och smidig stadsbil som man ibland kan åka långt med.

Resan från bilsökningen till parkeringen hemma.

Bilen hittade jag på www.mobile.de. Letade gjorde jag dock även på www.autoscout24.de, men där finns oftast samma bilar och sidan är inte lika användarvänlig.

Letade endast efter bilarna som såldes av bilhandlarna. Dels känns det säkrare, dels brukar de ha bilar som det finns papper på, även om man inte ska förlita sig på det helt och hållet.

Jag hittade en bil hos en handlare i Hamburg. Skrev ett mail med frågor om skicket och fick svar. Topp skick, alla papper finns. Handlaren kändes dock lite oseriös med en konstig ovilja att sälja bilen. Bilen kändes rätt, men inte handlaren… Jag ringde upp honom och pratade, ställde mest samma frågor för att höra hans svar och få en bättre känsla. Allt var perfekt. Jag bad om att få hålla bilen tills jag kunde komma ner till Hamburg.

Dags att planera in resan.

Bokade en enkel biljett med Ryanair. Skavsta – Hamburg/Lubeck för bara 500.- inkl allt. Och även bokat ut kontanter på banken, för att kunna betala direkt och lämna bilhallen samma dag. (Som det visade sig var det ett dåligt val, mer om det nedan).

Som sista kontroll har jag mailat handlaren och frågat om att få dokumenten skannade och mailade till mig omgående. Där kom chocken! Han sa att han inte hittar serviceboken med alla godkännanden. Tecken? Jorå, bilen med ett lågt antal mil med en borttappad servicebok och dessutom relativt billig (i underkant) – skruvade mil och något skumt! Begär alltid papper per mail innan ni tar ett beslut.

Jag drog mig ur direkt. Och där satt jag med en biljett till Tyskland och ingen bil att titta på.

Tillbaka till mobile.de och leta över helgen. Lagom kul och känslan av uppgivenhet var där… Tills jag hittade en bil och beslutade mig för att ringa upp handlaren det första jag gör på måndagen.

…

Samtalet gick bra. Allt fanns där. Handlaren tog till och med nya bilder på bilen inklusive alla papper. Bilen reserverades åt mig och jag bokade hotell och hyrbil då handlaren låg en bit utanför Hamburg och jag skulle aldrig hinna dit, betala, undersöka bilen och få den registrerad på mig.

…

Dagen innan jag skulle åka hände ännu en oväntad sak. Jag skulle visa bilen till J i mobilens app, men den var borta från webben. Jaha? 2 dagar har den varit uppe och även uppe 2 timmar innan jag skulle visa den, men nu var den borttagen. Var bilen såld? Skulle jag åka? Fanns det något kvar att se? Ännu en svacka, när man har biljett, hotell och hyrbilen betald med återigen okänt om man hade en bil att titta på. Jag packade och somnade utan att veta om man skulle åka iväg nästkommande morgon.

Flyget gick kl 12:30. Innan det skulle jag hämta ut kontanter, vilket jag inte gjorde utan skulle betala med en express överföring på plats. Bättre, billigare och lättare samt säkrare alternativ som det visade sig senare. Dels är det bättre växelkurs och skulle det hända att jag inte köpte bilen skulle jag inte gå miste om ett antal tusen i återväxlingsavgift.

Ståendes vid flygbussens entré slog jag en signal till bilhandlaren – bilen verkade vara kvar och borttagen eftersom “någon från norden skulle komma och ta den idag” enligt den jag pratade med (ej säljaren utan någon administratör). Kul. Efter så många tankar, om och men började resan.

Flygbuss i 1:20 till Skavsta.

50 minuter med flyg ner till Tyskland. I ett tankat flygplan, tro det eller ej. Det tankades och på vägen upp träffade jag kaptenen som gick in i cockpiten. På min skämtsamma fråga om flygplanet är tankat fick jag svar “Jarå, hela vägen fram.” och sen la till “Och lite till” och skrattade.

In på Hertz kontor väl framme och en Ford Focus hamnade ute på Autobahn.

Dock var alla vägar skyltade med 50 och 80, så det blev ingen rally. Däremot väntar jag på ett brev från Bundespolizei med ett fint kort på mig. :) Scheisse. Men även det fick upplevas och jäklar vad blixten är stark.

Framme hos bilhandlaren samma dag efter cirka 200km bilkörning.

Såg bilen, provkörde, gick igenom alla papper, förhandlade priset, diskuterade allt som skulle kunna fixas till på bilen, provprutade igen – fick ner det lite, tog beslutet och signerade pappret om att jag avser att köpa bilen nästa dag.

Tillbaka till det 4 stjärniga hotellet (flyt att man fick ett kanonpris) i Hamburg, parkerade i garaget och satte mig framför datorn för att översätta det man hade skrivit på – alla papper var på tyska. Som väntat – inget konstigt. Hajar lite tyska och handlaren var officiell och en av Tysklands äldsta BMW och Mini återförsäljarna, så det kändes ganska safe.

Nästa dag – dags att lämna tillbaka bilen, så jag hittade både en bensinstation för att tanka och Hertz-kontoret. Lämnade bilen och tog bussen till tågstationen. Tåget skulle gå till en annan stad än där bilhandlaren fanns. Detta då byn var för liten för en tågstation och handlarens chaufför skulle hämta mig i Rotenburg istället. Sagt och gjort. Tåget kostade 12 EUR.

Väl i Rotenburg fick jag vänta på chauffören då jag kom dit ganska tidigt. 35 minuter med frisk luft och sedan en 25 minuters bilfärd till kontoret fick vara fortsättningen på den dagen.

Återigen hos bilhandlaren.

Bilhandlaren hette Autohaus E. Brinkmann GmbH. En större organisation med två filialer, och cirka 20 nya bilar i bilhallen samt cirka 100 begagnade. De säljer cirka 600 bilar om året blandat, dock endast BMW och Mini. Säljarna – trevliga och professionella.

Där stod den. Bland andra Minis ute på gården.

En till provtur. Här var det viktigt att återigen känna på bilen och även ta reda på vad som gäller vid krock – sådana försäkringar är dyra för bilhandlaren därför är även din självrisk hög, så en krock kostade en 6-del av bilen, vilket är mycket.

Provkörningen gick bra. Nu var det lite dötid kvar.

Överföringen skulle göras. Reservedelarna som beställdes dagen innan efter mitt påpekande på bristande funktion kom in och skulle sättas in. ytterligare papper skulle skrivas. Regplåtarna, försäkringen, registreringen, påställningen och alla andra mindre betalningar skulle genomföras samtidigt som vi skulle passa tiderna.

Det var riktigt mycket som skulle göras rätt. Kort sagt skulle man göra allt detta i rätt ordning och utan fel samtidigt som man inte skulle bli lurad…

Ringa Transportstyrelsen och ta reda på regskyltarna och papper som man behövde. Kontrollera att Fahrzeufbrief (reg.papper) vad rätt och chassinummret stämde. Att TUV och AU samt HU dokumenten och testerna var gjorda och stämplade. Att bilen var avställd för att sedan kunna byta ägare och ställa på den igen. Att försäkringen var OK och gällde i Sverige. Att regplåtar var röda och ej gula för de senare gäller ej i Sverige och Danmark. Att bilen blev kontrollerad och var i bra skick innan hemfärden (här var det tur att man kunde byta lampor och i mitt fall hela avgassystemet och bromsledningarna till helt nya!). Att överföringen till bankkonton var genomförd. Att kontraktet var påskrivet rätt och att nya bevis utfärdades i mitt namn. Och massa massa annat. Kan väl lägga till att nu förstår jag varför bilimport är en business i sig och folk kan tjäna bra på det då det är riktigt tufft jobb om man gör det själv och för första gången.

Spenderade hos bilhandlaren en hel dag. Från 10:00 till 17:30 då jag efter alla om och men kunde åka hem.

Där står hon och blir ompysslad för bilfärden. Förhandlade till mig en del nya delar och vätskor som byttes av BMW verkstaden. Dessutom fick jag 12 månaders garanti på bilen, vilket i sig känns lite säkrare än att bara ha en hink med spikar.

Allt var klart 17:30. Väldigt mycket senare än väntat. Då var det dags för en bilfärd hem. 1200km på natten, i regn. Genom Danmark och vidare upp mot Stockholm.

Fick med mig några flaskor med BMW brandat vatten av säljaren och körde iväg.

In på macken, tankade och första stoppet var bilfärjan Puttgarten – Rödbyhavn.

Inne på färjan fick man sig en bit mat och sedan vidare till bron över till Sverige.

Hemmet kändes nära, men ändå långt bort.

Resan upp tog 14 timmar, då jag fick stanna och sova i 40 minuter samt äta och tanka. Det var den svåraste bilfärden jag har haft under mina 7 år bakom ratten…

Bilen fungerade som den ska och jag var framme i Stockholm runt 9 på morgonen dagen efter. Jag hade därmed sovit 40 minuter under de senaste 26 timmarna och kört bil i 14 av de i total mörker och spöregn.

Väl hemma var det bara o byta om och dra till jobbet för att göra det till ett rekord utan sömn som totalt blev cirka 38 timmar.

Resan innehöll en massa småsaker som var både roliga och dåliga. Jag fick mig minst sagt en stor erfarenhet inom bilimport och bilköp. Jag är än så länge nöjd med bilen och resan har varit otroligt rolig och spännande.

Bilimport verkar vara populär då man nu lägger märke till regplåtarna ute på vägarna och även skylthållarna med bilhandlarnas namn. Då ser man direkt om bilen är importerad.

Denna såg jag idag.

Själv var jag ute på vägarna och körde omkring i väntan på registrering som ska ske nästa vecka.

Så, här är den. Min första bil.

Mini Cooper, silver med silver tak och svart skinn samt silver inredning. Manuellväxlad, AC, elhissar, elspeglar, sätesvärmare, dimljus, silver line exteriör och Chilli paket. 91 Tkm, fin i lacken utan skador och med 12 mån BMW-garanti, full service historik hos en BMW auktoriserad verkstad. Fet, om man skulle säga det med ett ord ;)

Behöver du hjälp med bilimport? Fråga gärna! Nu kan jag säga att jag kan det här och det har varit ett nöje att lära sig och gå igenom detta själv.