Blogg | 1 September 2014

Jakten på ‘första’ jobbet.

Detta inlägg skrev jag för mer än ett år sedan. Därefter fryste jag bloggen för att se utvecklingen. Inlägget publiceras oformaterat sedan dess.

 

#mittförstajobb hashtaggen på Twitter har blivit en trend och ett väldiskuterat ämne i media, bloggar och naturligtvis ute på stan. Det var också något som följde mig, fast i det verkliga livet – samtidigt. #mittförstajobb kan jag beskriva som det mest lärorika jag har någonsin gjort under mina första cirka 9490 dagar (aka 26år).

Mitt första jobb har jag landat av en slump – då som webbprogrammerare. Jobbet ledde till en enorm utveckling och jag är tacksam för den… ja, om vi kallar det “slumpen”. Jobbet ledde till deltidsarbete under studierna på universitet, sommarjobben under alla dessa år och därefter slutade i en heltidsanställning i 3 år på heltid efter studierna – allt på ett och samma ställe, i nästan 6 år.

Lärorikt? Ja. Spännande? Oh, ja! Tyckte jag om det? Hell yeah! Men… Det finns alltid ett “men” i en story, ellerhur?

Det var dags för det där första jobbet som man sökte själv. På riktigt. Jagade, om man så vill. Som ett lejon jagar en gnu, snabbt, länge och med en massa spänning på vägen.

Hur gick det då?

Planeringen var A och O – att säga upp sig krävde beslutsamhet – att inte stanna kvar och söka utmaning, att våga och att ha möjlighet att kunna säga det där: “Jag slutar.”. Men framförallt att veta vart man ville och därmed skulle. För vill man så kan man. Jag visste att jag ville satsa på en karriär. Starka varumärken, hektiska miljöer med nya problem och lösningar varje dag, där man kunde göra skillnad, där man kunde utveckla och utvecklas, där man kunde utmana och utmanas – det är något jag sökte mig till, det är något jag vill.

Planeringen fick landa i att man säkrade upp utgifterna – hyran betald ett par måndaer i förskott, alla A-kassa medlemskap dubbelkollade, utgifterna minskade till de minimala, stödet från familjen fanns där, viljan att jobba, slita och utvecklas fanns där hela tiden!

Ut och skriva upp sig på alla utskick om jobben, iväg med info till alla kontakter man hade om att man nu sökte jobb, snacka med kompisar om drömmar och visioner, för även där kan man få idéer kring vidare steg i processerna. Ett välskrivet brev och CV i handen med mål i sikte.

Kompetens är något man måste ha med sig, testerna, allt från personlighetstester till IQ-tester till kunskapstesterna fick inte vänta länge. Telefonen gick varm av alla utgående samtal. Att jaga första jobbet är lite som att vinna en budgivning för en lägenhet – det handlar om mycket, man ska vara snabb, smidig och stark. Skillnaden mot ett lägenhetsköp är väl att man ska vara stark kunskapsmässigt och inte finansiellt. Intervjuer – tester – referenser – allt är mycket påfrestande och att söka nytt jobb samtidigt som man jobbar heltid och försöker får ihop det hemma är som att ha trippla heltidsjobb – däremot är det kul! Och alltid lika roligt när fler och fler ringer upp och vill ta dig vidare till nästa intervju i processen.

Idag har jag landat ett jobb på — (under perioden jag skrev detta inlägg fick jag lämna en tom plats som jag hoppades att få stolt fylla i på min LinkedIn profil). Nu väntar en otrolig period i mitt liv som heter karriär. Den perioden blir den bästa i mitt liv. Punkt.

Passar på att tacka alla som har funnits där med allt stöd under den hårda perioden. Att jaga ett första jobb är tufft, men inte omöjligt och en resa jag rekommenderar alla att göra istället för att inte våga utvecklas!

Kör hårt!

Comments are closed.