Blogg | 1 April 2013

Det där om ledarskap igen.

Inte alltför länge sedan hade vi en diskussion här i bloggen om huruvida en ledare bör hantera gruppen under ett projekt som är på väg att misslyckas ( http://www.alexpersson.se/blogg/?p=2806 ). Jag fick en del kommentarer om detta inlägg, inte minst via Twitter från Alex.

Svaren från andra varierade. Allt från att man “måste lyckas, annars är man ingen ledare” till “varför hålla på om gruppen är dömd att misslyckas, satsa energin på helt annan grupp så ens egen status inte skadas”.

Personligen tycker jag att en ledare bör stimulera gruppen för att visa att ett lyckat resultat ger så mycket mer än en miss och samtidigt ge gruppen friheten att hantera situationen och bistå med samordning av gruppen under projektets gång. Samtidigt bör ledaren vara dubbelt så engagerad och arbeta dubbelt så mycket som resten av gruppen för att visa att de går att hantera situationen oavsett resultat. Det ger nyttigt bränsle till tankeverksamheten som kan leda till utveckling. En viktig detalj dock är att man bör även ge asvar och befogenhet till hela gruppen – dessa är, enligt mig, viktiga verktyg för en grupp och ledaren.

Det ena kan inte existera utan det andra. Varför? (wanna prove me wrong? – comment!)
För mycket befogenhet utan ansvar och vi landar i maktmissbruk, folk tappar sin plats i laget och då uppstår anarki som kan leda till kaos. För mycket ansvar utan befogenhet och medlemmarna kan inte ta viktiga beslut, tvekar och inget blir gjort pga total stress och press – där uppstår även känslan av att gruppmedlemmarna är otillräckliga, kan inte utvecklas i sina roller och därmed blir oengagerade som i sin tur leder till sönderfall av gruppen.