My eyes!

Det var nära ögat! Bokstavligen. :)
Jag skulle skaffa nya terminalglasögon för att nu när man jobbar hemma i både bättre och sämre ljus inte behöva belasta ögonen så mycket. Sagt och gjort – jag drog till Synoptik som gjorde det de skulle – en vanlig undersökning och de tog alla mått. Men…
Det de märkte är att jag verkade ha lite högre tryck i ögonen än vad som är vanligt och jag åkte på en remiss till ögonläkaren. Tydligen vanligt lite då och då, men som kan ge skador om det håller i sig. Så jag väntade på att få träffa läkaren i säkert 3 veckor och tankarna snurrade… Ska jag lära mig blindskrift, ska jag behöva memorera hur nära och kära ser ut? Haha. Nåja.
Idag har jag varit där och träffar ögonläkaren. Första gången hos en ögonläkare för den delen.
Jag kom in, de tog betalt och jag fick snällt vänta i kön. En sjuksköterska tog emot efter några få minuter och vi gick iväg för att mäta trycket igen. Pff pff pff lät det från maskinen och ut kom en lapp med tryckmått. Sjuksköterskan hummade och sa att jag nu ska få ögondroppar som vidgar pupillerna och att det kommer att svida lite och allt blir suddigt i cirka 4 timmar. Justja, ljuskänslig skulle jag också visst bli. Plopp plopp i varje öga och jag fick vänta ytterligare 15 minuter tills dropparna skulle börja verka… Innan hon gjorde det sa hon att jag inte fick köra bil idag – ni som vet, ni vet :)
Här satt jag och trodde jag skulle bli temporrät blind och frenetiskt sökte små bokstäver som fanns skrivna på tidningen som låg på bordet bredvid, på TVn som var påslagen på väggen eller könummer som plingade ännu längre bort.
Visst, man blev ljuskänslig, men jag såg ganska bra ändå. Phew.
Väl hos läkaren – hon sa att allt såg bra ut och att trycket är normalt idag och troligtvis är det bara att maskinen som fanns hos optikern inte är så noga, så det fanns ingen vi behövde göra. Kul!