Alex Persson

Königswinter och Bonn besökte vi på vägen till Köln där vi skulle övernatta. Vi åt frukost i Königswinter och såg en riktigt lustig äldre man som besökte fiket där vi åt. Han såg ut att vara en gammal krigsveteran och hade lustigt sätt att föra sig på. Har pratade riktigt högt och kastade saker omkring sig. Han fick ex-vis en meny som han kastade på bordet framför sig och sedan öppnade det lugnt. Han kastade ett paraply på bordet och sedan lyfte han bort det från bordet för att lägga den i väskan.

Frukosten var god. Vi gick vidare. Ett av de vackraste slotten som vi såg i Tyskland måste ha varit här. Drachenfels slott som vi besökte på toppen var väl värd ett besök. Det tog någon timme att ta sig ner och vandra där omkring, men det var så vackert att jag rekommenderar det besöket om ni är i krokarna. Vyerna och slottets utförande lämnar ingen orörd. Jag själv är inte slottsfantast men tyckte om det stället.

Vidare till Bonn – en liten håla, om jag ska vara ärlig och efter ett stopp vid Operan / Teaterhuset så insåg vi att staden är ändå rätt sunkig så vi stannade inte där så länge utan föredrog att ta oss vidare till Köln för att se domkyrkan.

Sagt och gjort – Köln – Domkyrkan som låg mitt i staden – ganska nära vårt hotell så det blev några längre promenader runt kvarteret, och den kvällen drog vi vidare till ett hamburgerställe som serverade riktigt god öl och någon form av burgare som vi upplevde som fitnessburgare – egentligen mackor med lite finare och hälsosammare alternativ än det man hittar i vanliga fall.

På vägen hem köpte vi godis för att kompensera burgaren och gick och smaskade samt fotade blixtar som syntes på andra sidan floden. En härlig promenad tillsammans, mitt i mörka Köln efter ännu en händelserik dag och några städer som vi fick uppleva tillsammans!

Alla vaknade. Snabb dusch. Frukost för de som så ville. Dagens sysselsättning fick bli en kortare road trip för att se närliggande städer. Destinationen fick bli Monschau.

Vi satte oss i bilen och det började snabbt spöregna. Well, åtminstone fick jag bilen tvättad från alla mygg som samlats på vägen. Helt ren bil eftersom det regnade sååå mycket.

Eftersom Monschau ligger i en dal bland höga berg så lyckades vi lura regnmolnet och det stannade på bergets ena sida medan vi fick promenera i lugn och ro och se staden. Promenad och jordgubbstårta var på agendan – helt perfekt en sådan dag.

Efter några timmar var vi klara och styrde bilen mot Aachen. Staden i sig bjöd inte på något speciellt. Vi såg en helt tom red light district och hade många skratt på vägen. Tyckte inte om staden så mycket helt ärligt.

Vi åkte tillbaka till Dusseldorf och åt middag och grillade på balkongen. Det vi upptäckte var att det finns gröna stora papegojor som flyger helt fritt i det vilda i Dusseldorf och är ett välkänt fenomen. Vi trodde att den äppelsaft vi blev bjudna på var något annat när vi först såg det själva, men efter en snabb googling insåg vi att vi hade missat rätt intressant fakta om staden – iaf något som väldigt få känner till om man inte bor i området dvs.

Efter maten tog vi en kort promenad vid floden och ja, en fågel träffade mig efter en välsiktad rännskita i luften :) Vi skrattade och gick vidare för att äta glass – jag brydde mig inte så mycket helt ärligt – semestern får en att slappna av på ett helt annat sätt.

Vi avslutade kvällen med ytterligare ett spel som jag också förlorade. Haha. Inte min dag nog, men vad gör det när man är i perfekt sällskap?

Hemma hos Vicky provsatt vi deras fåtölj som visade sig vara väldigt bekväm – nu kan vi säga att vi köpte en sådan direkt efter hemkomsten och Katya sitter i den i skrivande stund – riktigt bekvämt fynd!

Helgen var inte slut – fortsättning följer.

Efter Hamburg då? Jo, då åkte vi vidare till Bremen. Bremen visade sig vara en riktigt fin stad tyckte jag.

Vi tog en riktigt god smoothie mitt i stan och bara njöt av stunden. Eftersom vi skulle vidare till Dusseldorf samma dag och hämta Katyas vän på hennes jobb innan vi skulle vidare hem till henne, så började vi undra – hur lång tid har vi kvar till att vi ska vara där… Vad inser vi då? Jo, att vi är nu redan 25 minuter sena och vi har knappt sett staden. Av samma anledning har vi missat staden Munster som vi hade på vår agenda – det får vänta till annan gång.

Vi springer i princip bokstavligen förbi Bremens centrala torg och tar smågatorna i gamla stan tillbaka till bilen för att hinna vidare, vilket vi också gjorde genom att kompensera med lite högre fart på autobahn. Några selfies hann vi med ändå!

En sak som man nu minns från Bremen är att det fanns digitala versioner av tidningar som man kunde läsa direkt på skärmen utan att köpa dem, vilket folk också gjorde (det var så vi märkte detta).

Vi hämtade Vicky, Katyas tjejkompis, vid Essen och åkte hem till de för att vila. Som tur är så hittade vi också en parkering vid deras hus – måste passa på att säga att tyskarna parkerar lite hur de vill inne i stan och svenska, väldigt strikta regler skulle inte passa in i det som pågår på de tyska vägarna… Vet inte vilket jag gillar riktigt – kanske svenska parkeringar och tyska autobahns…

Efter kort vila så drog vi vidare för att käka sushi med glass. Vi valde att lämna bilen hemma och vi fick för första gången uppleva tyska tunnelbanan. Maskerna var återigen på – en lokal regel som bör efterföljas… Varmt var det – dubbelt så varmt med maskerna på. Otroligt… Vi var fortfarande inte vana vid detta och jag började smått fuska och jäklas.

Efter en god sushi tog vi en promenad hem längs med centrala gatorna i Dusseldorf. Mycket folk ute och vi såg en 20-tal polisbilar som patrullerade överallt utan att ingripa.

Väl hemma spelade vi ett sällskapsspel och skrattade så vi grät. Eftersom vi avslutade kvällen vid 23-tiden hade vi inga problem med att somna direkt. Jag och Katya intog soffan i vardagsrummet och började inse att vi nu är framme. Framme hos vännerna och på semestern – något vi längtat efter så länge.

Första dagen fortsatte i 170 km/h förbi stora vindkraftsparker. Riktigt vackert!

Första stoppet på tyska sidan blev i Lubeck där vi tog en kort promenad i stan efter att ha hittat parkering på ett riktigt centralt ställe. Promenerade över bron med massa hänglås direkt till gamla staden och njöt av vackra smågator och torg. På tillbakavägen promenerade vi längst med kanalen som var full av båtar med turister. Ja, det trots corona, men ändå bra på ett sätt – livet fortsätter.

Efter promenaden blev vi hungriga – vi åt ju inget på båten över till Tyskland och vi har nu varit cirka 24 timmar utan riktig mat. Det var så varmt så vi var knappt hungriga fram till nu. Vi googlade fram en bra pizzeria och insåg att man var tvungen att skriva upp sig på kölista för att få plats – fullt med folk även där. Några minuter senare och vi fick beställa en pizza och lite pasta med skaldjur. Det vi inte visste då var att hela Tyskland var i princip täckt med både gröna flugor och getingar som täckte maten så fort det serverades. Riktigt jobbigt att behöva vifta bort allt det där och snabbt stoppa i sig maten, men vi var så trötta att vi inte orkade bry oss.

Vidare in i bilen och raka vägen till Hamburg. Väl framme får vi veta att AC:n i hela hotellet inte fungerar och att om vi vill att de öppnar ett förnster åt oss så får vi skriva på ett papper om att det kommer ske under vårt eget ansvar. Hur svårt kan det vara att inte ramla ut, tänkte jag? Fönster är väl ändå rätt safe? Jag hade så fel – fönstret som de öppnade åt oss var snarare en hel vägg som gick från golvet till taket och ja, man kunde helt utan problem ramla ut två andra våningen där vi hade rummet. Kul.

Vi somnade trots bullret utanför – öppen vägg mot Hamburgs troligtvis mest trafikerade gata… :)

Frukosten var inte heller så bra – detta dock pga corona då vi fick en banan, ett ägg och ett äpple i en papperspåse serverade. Visst, vi fick välja macka som vi ville, men de la osten på tallriken åt oss – det roliga var att osten smälte och klibbade fast till den varma tallriken som de som omsorgsfullt hade värmt åt gästerna för att maten skulle hålla sig varm längre.

Maskerna i alla utrymmen är nu obligatoriska och det börjar uppstå helt absurda situationer där man behöver ta på sig en mask för att gå 2 meter tills man kan sätta sig ner och ta av sig den enligt de reglerna som är uppsatta… Vi har inte ens börjat vänja oss vid maskerna…

Vi har lyckats ta oss utomlands för en liten semester, trots Corona! Det har varit en annorlunda upplevelse och vi nu är tillbaka, men jag ska försöka beskriva resan i ett antal inlägg.

Vi planerade resan som ett besök av Katyas vänner som bor i Tyskland. Eftersom de bor i nordvästra delen av Tyskland finns det en del ställen som är värda ett besök, så vi öppnade Google Maps och började leta efter ställen som vi ville besöka när vi ändå var där, men först skulle vi ju ta oss ner till Tyskland, så vad finns på vägen dit?

Vi skulle ta vägen förbi Trelleborg – vidare transport med färjan öven till tyska sidan. Så det första stoppet, som också låg bra tidsmässigt var Falsterbo och de byar (?) i närheten. Jag ville äta en god frulle där samtidigt som vi kunde njuta av en fin soluppgång.

Första var ju vi tvungna att ta oss ner dit. Vi packade väskorna och bilen med allt nödvändigt så vi skulle kunna vara helt autonoma i typ två dygn, dvs mat, vatten och alla säkerhetsprylar till bilen – vem vet vad som händer på vägarna under Corona och nu i dessa galna och konstiga tider. Avfärden skulle ske kl 22:00 för att under hela natten köra söderut.

Bilen packad. Jag utvilad. Katya hemkommen efter jobbet och efter att vi smällde i oss lite sushi var vi redo för semestern. Med kudden i högsta hugg satt Katya bredvid och höll sällskap. Jag hade laddat ner bra podcasts och njöt av tomma vägarna i princip hela vägen ner.

Vi stannade en gång på vägen för att tvätta bort alla mygg som drogs till helljuset i den klara natten och passade på att tanka och hann med snabba toabesök. Vidare efter bara 15 minuters stopp och vips så var vi i Falsterbo där jag väckte Katya igen. Hela resan gick förvånansvärt bra – såg endast en grävling som stod vid väggrenen och tittade ut ur gräset, men var aldrig någon panik.

Väl i Falsterbo tog vi några varv i stan, förbi marinan och såg några morgonpigga pensionärer som badade och njöt av morgonen i sina badrockar.

Sedan tog jag en macka vid Ljunghusen på Annas bageri och vi åkte vidare till Trelleborg efter lite vila och efter att ha tittat på korna som betade vid stranden.

Bilen lastades bland de första och vi hamnade på nedre däck – suck – det betyder att man åker ut sist av alla. Vi drog iväg till hytten och somnade rätt snabbt även om hytterna på TT-lines färjor är bland de sunkigaste jag har upplevt. Usch! Skärpning! Efter första sträckan kändes den dagen som natten faktiskt, eftersom hytten var utan fönster och vi var ändå lite trötta, så har vi råkat vända på dygnet.

Upp igen. Snabb dusch och vi gick ner för att se vad som serverades i bistron. Nu såhär hade jag önskat att vi aldrig gjorde det. Jag har aldrig tidigare smakat något så fruktansvärt. Det var verkligen som att suga på en kartongbit utan salt. Det jobbiga med det var också att vi var tvungna att stå i en kö för detta och ha munskydd på oss. Welcome to the crazy corona world – maskerna skulle bli våra nya vänner i en vecka…

Vi väntade på att få köra ut rätt länge, men väl ute så var det dags för första milen på autobahn. Som jag njöt… och bilen kändes riktigt bra, tyst, bekväm stabil och rätt pigg. Katya klagade inte heller – hon satt med ett leende och bad mig gasa på lite snabbare… Den dagen satte vi hastighetsrekordet för hur snabbt vi båda två färdades i en bil tillsammans… :)

Fortsättning följer…

Min kära K. har spontanköpt biljetter till Bryssel och vi ska dit över en helg för att äta våfflor, njuta av utsikten från 19 våningen på hotellet samt ta en middag utomlands. Bara för skojs skull. Vi tyckte om staden sist vi var där, så varför inte flyga dit över en helg när flygen går från flygplatsen som man ser från fönstret.

Återkommer med bilder på våfflor och lite sightseeing från den helgen! Adjö! :)